Vissa påstår att ridning inte är någon sport, för lixom, "man gör ju inget, bara sitter och slappar typ".

Har ni som anser det ens provat rida? Det skulle förvåna mig. Kanska en liten sväng i skritt på julmarknaden, men det är långt ifrån SPORTEN ridning.

Har ni provat sitta på en häst som är så slö att man måste sitta och banka med benen i princip hela tiden, eller en som mer eller mindre sticker om man inte använder all kraft man har i armarna för att bromsa? Skulle inte tro det.

Det är MINST lika ansträngande som alla andra sporter.

Jag kan säga helt säkert att vi som rider är mycket starkare psysiskt än ni som tränar friidrott eller längskidåkning eller vad ni nu sysslar med.

För oss finns inte "UHUHUHUUU, jag fick ett skrapsår!" Efter en avramling är vi inte rädda för att sitta upp igen, utan för att vi ska skada oss så vi inte KAN göra det.

Det skulle kännas som om livet var slut ifall hästarna och ridningen försvann ur våra liv.

Nu sitter ni och tänker att det skulle ju kännas precis likadant för er om ni inte fick fortsätta med det ni håller på med.

Visst, det är klart att ni får tycka det, men det går inte att förstå hur jag menar om man inte har testat (och somsagt, att rida runt med en ledare på stan gills inte).

Ibland kan det vara riktigt jobbigt, men känslan av att kunna samarbeta med ett så stort djur när det väl fungerar som det ska, är det häftigaste som finns. Man vänjer dig aldrig, det är likadant varje gång.

Har man en gång fastnat för ridning, äger hästarna en del av hjärtat hela livet ut.

Har du inget vettigare för dig än att sitta och skicka kommentarer som "vad ful du är" osv, till massa random personer? OMOGET. Så förbannat omoget.

Jag kan inte påstå att jag är jordens vackraste, men håll dina åsikter för dig själv. Jag tar inte illa upp, men det finns andra som gör det.

Att du tar dig tid till sånt är ofattbart. VARFÖR, undrar jag? Det vågar du inte svara på. Så sjukt fegt att sitta bakom en datorskärm och skriva saker som du vet kan göra ont för andra. Men det spelar ju ingen roll, det är ju inte du som utsätts. 

Tänk nästa gång, stackars flicka, så kan slipper du ligga vaken på natten med skuldkänslor. Fast har man ett hjärta av sten gör man väl inte det, antar jag.

Okej, jag överreagerar, det var bara en liten kommentar från någon jag inte känner. Men det är inte bara just det här, utan onödiga/elaka kommentarer och mobbning i största allmänhet. Jag hoppas att ni som håller på med sånt är medvetna om att ni gör fel. Eran svaghet är att ni inte kan sätta er in i någon annans situation.

"För att överleva kan man behöva offra den svagaste länken", är det kanske därför? Vad vet jag.